Ont, det gör ont..
Hur som haver var jag så himla nöjd över att jag inte hade mer än lite lagom träningsvärk under onsdagen, efter denna 5 km långa runda! MEN IDAG!!! OOOOOO vad det gör ont, benen liksom domnar när man reser sig efter en stunds stillasittande, för att inte tala om när man ska sätta sig på toan... Då känns det lite som fritt fall typ! haha! Toastolen liksom lyfter baktill när jag landar :P:P Jag vet inte riktigt hur mycket 60 kg väger när man har lite fart.. men en toastol borde hålla för det! Det anser iaf jag! Det mest intressanta är hur det blir på hästryggen nu i em...?? hmmm.
Jaja! Nu har jag ju iaf kommit ett steg på vägen, nästa gång blir nog till helgen, jag har tänkt att springa 2 ggr i veckan, det är målsättningen, att hinna med! Det bästa var ändå att det inte var fruktansvärt jobbigt (jag kräktes aldrig alltså..) därför peppar det liksom att fortsätta. Har dessutom tänkt att kunna hänga på Nien i orienteringen i år. =)
Skolterminen har startat ganska bra, anser jag.. Kom på idag när jag kom hem att vi faktiskt läser färre kurser nu än i ettan! Skönt! Men å andra sidan blir det säkert tuffare nu, med tanke på att det är mer övergripande kurser som ska avklaras.. Men jag är nog ändå en gnutta sporrad tror jag! Klassen känns väldigt instabil! Så där finns det liksom inget att luta sig tillbaka på, mer än några typer, som har ungefär samma inställning som jag..
Inriktingen; Datastyrd Industriteknik drog igång idag, med Styrteknik.. TJA, Bernhard hade iaf inte änrast speciellt mkt över sommaren; han började med att säga att vi bara skulle ha ett uppsamlingsmöte på 10 min och att vi kunde hoppa över lektionens resterande 2 timmar och 30 min, samt att lektionen nästa vecka är inställd pga av besök ifrån Vitryssland. Visst låter det väl vädigt slappt.. Men vänta bara!!! Den som överlever får se..
Gjorde svenska läxan till nästa onsdag i dag, medans muffinsarna stod i ugnen.. Mycket nöjd med min insats!!
Nu väntar stallet=)
Tjosanhoppsan /Saraobus
Ich bin nass!
Igår insåg jag hur mycket smidigare min vardag hade varit om jag hade haft en liten rosa bricka; med ett kort på mig, mitt personnummer och namn, samt två bokstäver (BE). Eller, vid närmare eftertanke hade jag nog nöjt mig med ett (B) till att börja med! Tänk att bara kunna göra iordning hästen, packa in grejorna, lasta, hoppa in i bilen, starta och dra dit man ville! -Ridhuset, i detta fallet.. Jag hade inte behövt bry mig om att tjata på päronen eller få systrarna att inse "att det är viktigt att träna om man ska bli bra....." Jag hade heller inte fattat hur mycket tid och ork det tar att försöka bli ngt vettigt inom den här sporten, när jag var 5år och red barbacka på ängen nedanför stallet medans jag skrattade så att jag kiknade när Elliot bockade lite gulligt... Jag hade heller inte fattat hur mycket man måste offra av ett tonårsliv, av kul saker som händer runt omkring, för att träna eller tävla, när det finns ett litet andrum från skolans inferno av plugg..
MEN!!! Nu är det som så att jag tycker att jag har gjort rätt!
Jag låg vaken i natt och funderade på hur mitt liv skulle sett ut om jag inte hade åkt till Bollebygd den där september morgonen 2002 och provridit mitt livs ponny, eller träffat min blivande idol och ponnyns ägare, och blivit helt frälst i dressyr...
Först funderade jag på vad jag hade gjort i stället, sedan funderade jag på hur jag hade varit som människa och efter en stund insåg jag att; det är nog meningen trots allt! Det här är min grej, jag gillar det liksom!
Nu jäklar! Jag känner mig mer taggad än någonsin, det är bara att ligga i lite hårdare Sara! Det ska gå!
För att inte tappa tråden totalt är det bara körkortet som fattas! DÅ kommer nästa fråga! Varför strävar man alltid efter något som inte finns eller ska komma, ist för att leva lite mer i nuet och fundera över vad man har!? Jag ska fundera på vad man kan göra åt saken! :P
Sist men inte minst måste jag ge mig själv en eloge! De sista veckorna har jag varit väldigt ekonomisk!! Förra veckan fixade jag ju de omtalade gummimattorna, jag vill bara tillägga att det hade kostat 24 000:- att köpa nya till stallet.. ..det enda som krävdes var en kontakt, en telefonkatalog, en telefon, en bil, ett körkort (:P haha) en hästtransport och vipps så var man i Skene Skog! Sen kommer ju den läskiga biten, när skiten skulle högtryckstvättas, men det är smällar man får ta. Gratis är gott!
Igår var jag bara tvungen att göra något åt spån/strö situationen här hemma.. Det krävdes ungefär samma redskap som ovan och vipps så var man på Slättholmens Såg! ÖSA ÖSA ÖSA!! Om jag säger att man får 10 säckar sågspån för samma pris som en hemkörd spånbal från Danmark, förstår ni att det var värt arbetet!!!
BRA JOBBAT SARA! =)
Jag har också insett att min blogg numera endast består av inlägg där jag analyserar min vardag i stallet eller andra bekymmer. Det känns som om jag egentligen skulle kunna ha en dagbok här hemma och srkiva sånt i, så att det kunde bli lite roligare inlägg här ist.. Jag ska försöka bättra mig på den fronten!
Imorgon börjar skolan och det känns ändå ganska bra!! Nya och gamla människor! Det bästa kommer helt klart bli Stephanie, hon är mitt energilager när mitt tar slut!!
Kramar <3
Tänk om alla var som honom!....
Först åkte jag mellan Kinna och Herrljunga, den biten är alltid tråkig.. Men jag hade ju iaf en trevlig bok!
Sedan var det dags för byte i Herrljunga, för att ta InterCity mot Sthlm och hoppa av i Falköping.
Jag har alltid tyckt om att titta på folk, alltså fundera lite över vad det skulle kunna syssla med på dagarna, vart de bor, om de har familj, jobb etc. etc.. Så det ägnade jag mig åt på perongen i Herrljunga! Den roligaste människan var han som viftade som en galning mot en geting, så att han nästan ramlade ner på spåret... Jag funderade länge över om han hade alla flingor i paketet, han pratade liksom med getingen samtidigt, i hopp om att den skulle ge sig efter viss övertalning..... haha! Väl på tåget igen satt det en hyffsat söt kille snett framför mig och BLÄNGDE! jag lovar att det inte var inbildning! :P haha.. Efter typ 3 min reser han sig och häver sig över mig för att fråga om det var okej att han satte sig bredvid mig.. Han sa att han mådde illa av att sitta åt fel håll och påstod att det såg trevligt ut att sitta bredvid mig ist, jag blev faktiskt en smula smickrad..
Det tar 20 min med tåg mellan Herrljunga och Falköping och jag tror att jag fick veta mer om hans liv än han visste själv under den tiden! Jag är ju iof sig inte sen att haka på om någon vill prata, men han var helt sanslös! Jag har aldrig i mitt 17 åriga liv varit med om en människa som har den ypperliga förmågan att bara öppna sig inför en helt främmande människa! Jag menar, visst är det väl typiskt svenskt att sitta med stora hörlurar och en bok på ett tåg, endast för att få krypa in i sitt inre en stund och skita i allt runt omkring!? Jag såg iaf många praktexemplar på vägen, typ jag själv...
Tänk om alla hade varit som killen från Uppsala som jobbade 7 dagars-pass på ett behandlingshem för ungdomar i Tidaholm, hade fått problem med bilen under utflykten och var tvungen att ta med sig en kriminell pojk på Sthlms tåget (som dessutom sov hela tiden), var runt 25 år, drack Loka, hade förmågan att få mig att bli bländad, blev intresserad av ridning på 5 min och frågade mig var jag jobbade med!!! HAha! Det var det bästa! -> Att han var bombsäker på att jag var nyeximinerad och gjorde arbetskarriär... haha!!! Är det då man får lov att ljuga!? Godtrogen som jag är, ljög inte... :P Jag sa att jag gick teknik på gymnasiet, men nämde aldrig i vilken årgång.. :P Han undrade vad man blir då.. Svaret blev mycket enkelt; ingengör. Det lät väl bra!? haha!! Men jag sa iaf att jag inte alls visste vad jag skulle bli och då försäkrade han mig om att "det är lugnt, bitarna kommer att falla på plats såsmåningom"! Skönt :P
Tillbaka till målet, jag blev nog lite frälst i den där killen trots allt.. I Falköping stod Malin och Joel, minsta kusinen, och väntade på mig! Det bar av i volvon ut till Brismene, Skeen! Vilket place säger jag bara! Mitt ute i borsen, men helt underbart vackert! Dit borde alla åka! Lördagens höjdpunkt blev ändå fyrhjulingen!! OJOJ! Det är ju HUR KUL SOM HELST att köra fyrhjuling! Jag Och Valter, Sveriges nästa grymma gitarrist och sångare på 10 år, åkte först. Då var det bara att hålla sig i och hoppas på det bästa ungefär =) Sedan Åkte Sven, universums kommande dinousariespecialist och Sluch-älskare, med mig! Det är grymt roligt med fyrhjuling, helt klart!
På vägen hem under lördagen lyckades jag såklart hamna bredvid två töntiga pojkar i 13årsåldern. De lyssnade på tecno utan hörlurar och diggade som tusan!! Dessutom kollade de i varenda tjej och hennes rumpa, för att sedan diskutera den tills nästa tjej/rumpa dök upp... Tanten framför mig försökte läsa, liksom jag, det gick sådär. Hon störde sig nog mest på att de inte kunde sitta still, medans jag störde mig på diskutionen! ...det ska tydligen vara platta rumpor nu hörni... :P:P
Idag har jag lagt in gummimattorna i stallet, de jag fixade på Skanska i veckan.. =) Oj, så bra det blev.. De är ju slitna i ränder, men när de väl kom på plats såg det faktiskt riktigt trendigt ut! Jag har också hunnit med att rida såklart, sen slutar det alltid med att jag och Stephanie retas lite via sms, men det vill till att mjukstarta nu, så att det inte blir en chock på onsdag;)
Det är min sista helg på 2008 års sommarlov; underbar! Bättre kunde det inte bli!
//SARA! =)

Frågan är om man har ett yrke när man är radiopratare?
Jag kan oxå meddela att om man som tjej vill bli radiopratare krävs väldigt mycket! Man ska vara så oallmänbildad som möjligt, vara tillsammans (helst gift) med en kändis, kunna uttrycka sig så kraftigt som möjligt över hur jobbigt det är att jobba, ha ett musikintresse som sträcker sig till sent -90 tal, helst blond och bo i Stockholms innerstad! Visst låter det väl hur krävande som helst! Hittar man bara en kändis att gifta sig rikt med (helst ingen B-kändis) verkar ju resten lösa sig!!! Detta är iaf vad hovslagaren tror om yrket "radiopratare" hahaha!
Jag kan faktiskt hålla med om att alla radiopratare ojar sig över hur fruktansvärt det är att gå till jobbet... Lyssna själva! Sätt på Mix Megapol, Rix FM eller P3, det spelar ingen roll vilken, då säger de oftast på måndagar/tisdagangt i stil med "Välkommen till Rix FM! Idag är det måndag och här sitter vi, ännu en ny vecka att ta tag i! " Detta sker inte på världens mest uppmuntrande sätt, utan sådär fruktansvärt deprimerat och långt i från positivt! Det är ju för tusan inte undra på att folk hatar sina jobb! hahahahaha!
Jag känner mig väldigt sågande just nu, men jag lovar att det stämmer in på 8 fall av 10!
Hur som helst har jag fått munsår, surt att man inte har ngn att smitta! haha! Får trösta mig med att Charlotte kommer i kväll, då blir det fika!
Ha det fint! Vi hörs snart igen! //SARAh
Jag kör en Ferarri!
Jag kom just hem i från veckans hittills bästa träningspass! Formen är långt ifrån på topp, både när det gäller mig och Faran, men idag upplevde jag ett "Haleluja-moment!!" Redan när jag satt upp idag kändes det bra! Och efter en halvtimmas värmning i hyffsat friskt tempo började jag samla lite i svaga piruetter. Jag ska villigt erkänna att det är för himla häftigt när bakbenen under 600 kg smattrar till och det bär av upp i luften i 90 grader åt ett annat håll! =) Detta är såklart helt ointressant för den icke intresserade :P Men för mig är det nog ungeför lika häftigt med den känslan, som för ngn annan att gasa botten i en Ferarri utan gränser!
Tandläkarbesöket gick himla fint iaf! Inga hål och bananlack på! ;) Det där bananlacket, eller flouret, är ganska äckligt....!! :S
Idag kan ingen klandra mig att ha varit osocial iaf, och mkt fika har det blivit! Kl 11 var det besök av Sara, kl 16 kom June och strax därefter mormor och Gustav... Tur som sagt att träningen gav det den skulle idag, kanske iaf två av drömtårteskivorna försvann ;) En mycket trevlig dag med prata om dittan och dattan! =)
Känner att jag är lite tråkig här och nu.. Har tappat "skriv-stinget!" Det kommer tillbaka i morgon! =) Då kommer Fredrik hovslagare, han har alltid ngt roligt att berätta! Kl 8 blir det nya skor åt Faran!
Hejhoppilingonskogen!
Att övningsköra..
- Just nu har du mitt liv i dina händer, känn ingen press, men för tusan ta det lugnt! haha..
Jag har också kommit underfund med att 30 km/h är ganska fort, iaf på moped, med tanke på Mikaelas vurpa i fredags.. Därför tar jag det lite extra försiktigt nu, håller båda händerna på ratten och så ni vet... :P
Väldigt skönt att Stephanie hörde av sig idag igen, det behövdes. Och som lite plåster på såren hade hon mera skvaller. Jag tror att det gjorde saken mycket bättre! Nu känns det för himla kul att börja skolan, helt plötsligt! haha... Du är underbar!
Skönt att höra från Mikaela idag också! Hon mådde bättre, som tur var! Lite dåligt samvete fortfaranade, men det vågar jag inte säga till henne! Då blir hon inte glad på mig:P haha! Tänker på dig! ;)
I morgon väntar ett tandläkarbesök :S Vill inte, men det är väl nödvändigt ont! Jag hoppas inte att den där dumma och isande tanden har fått för många Karius och Baktus! Håll tummarna för det hörni!
//SH
Send me a angle!
Just nu bor jag tillsammans med tre pudlar! Det låter kanske helt konstigt, men det är ganska trevligt! =)
...det jag såg i backspegeln fick bara inte finnas! Jäkla skit helt enkelt!!!!! Det äckliga är att jag hade tanken.. Jag tänker på dig Mikaela! Vad tusan skulle vi ut i skogen och göra!? Dumt av mig, har hemsk ångest för din skull! Hoppas att du inte går miste om för mycket i helgen!
Nu känns det himla skönt att förhoppningsvis ha klurat ut vad det är som händer, lr vad det är som inte händer =) Ojoj, vad jag skrattade när jag fick ett mycket klurigt sms i går kväll! hahaha! Ska bli intressant att se vad som händer nu, lr vad som inte fortsätter att hända! haha! Jag skulle vilja lyssna 350 gånger på "Himlen runt hörnet" och känna igen mig, med en varm känsla i hjärtat... MEN som mormor sa; allt blir vad man gör det till!
I helgen håller vi tummarna för Stephanie, Tove och de andra som är i väg på helt olika uppdrag, men under samma titel; nämligen Svenska Mästerskapen! Go for it tjejer!
Kram från mig <3
Det blir vad man gör det till!
På något vis hitta den gamla vanliga Sara igen, hon som fann sidospår för att gå runt de problem som fanns på vägen, i stället för att rasa in i dem och bli kvar där med tanken ´att aldrig kunna komma därifrån´! JAJAMÄNSAN, vad taggad jag är! Det är bara att inbilda sig själv och bestämma sig för att ´det här går vägen, i alla väder´!
Tack underbara mormor för igår! Du har upplevt hyffsat många fler år än vad jag har...
Under denna ganska röriga onsdag har jag hunnit måla en massa, varit hos Mikaela och ätit gott fika, varit ute och gått med Faran, kört bil, varit hos mormor och i Haratången. Jag ska bli "kennelflicka" i helgen... haha!
...man kan inte vänta på något som aldrig kommer! Det är precis som att gunga i en gunstol, man gör något men man kommer ingen vart! En mycket knepig historia det här måste jag säga!! haha Nu lämnar vi det därhän, det med! =)
Ha det fint! /SH =)


Nytt muffinsbak och en givande dag!
Idag kom Kristina och hälsade på oss! Det var nog det bästa som kunde hända just nu! Denna underbara människa inspirerar mig väldigt mycket. Hon har en ruskig erfarenhet trots sina 29 år och är äckligt välutbildad, bioteknolog... Det går inte att beskriva, men hon får mig att se lättare på saker och ting på ett bra sätt! Mycket bra bekantskap jag har skaffat mig genom ännu en häst :D
Jag gjorde ett nytt försök till muffins idag iallafall, mycket lyckat!! MUMS!
I morgon händer det en massa, ska handla med mormor och fika på boab!
Kram :D
IKEA-pall, rosa muffins och mjöl-katastrof!!!
Ida väckte mig i morse klockan 6 och försökte lura i mig att jag hade en geting surrande i mitt rum. Det är ju också ett sätt för en morgonpigg filur att få sällskap på morgonen, för upp steg jag!!! Och det är två röda sekunder, ni vet så fort att det svartnar när man reser sig... Jag och Ida var i stallet i morse och mockade medans hästarna åt frukost vid kl. 7.
Efter frukost bar det av till ridhuset för träning! Det gick toppen! Tur var väl det... När vi kom hem städade jag gården och sedan var det dags att skruva i hop en pall från IKEA. Jag och möbler från IKEA funkar bara inte tillsammans! Dem liksom gnager hål i huvudet på mig. Efter en timma trodde jag att jag var klar, då insåg jag att jag hade missat en liten futtig, men ändå jätteviktig, träplugg. Det var bara att skruva isär pallen igen och börja om. Pallen blev iallafall ganska fin! Nu ska den bara laseras också, måla mera.... haha
På eftermiddagen red jag Bentho och sedan skulle jag vara duktig och åka för att handla inför ett bak. Främmat i morgon och då skulle det blivit muffins... Jag körde till affären, mamma åkte med, handlade det jag behövde och körde hem. I receptet stod det att man skulle blanda ner hallonen i de torra ingridienserna och sedan vispa ner smör, mjölk och ägg. Det gjorde jag! Och vad hände, SÅKLART! Först blev allt klumpigt, sedan blev hallonen som en enda puré -ILLROSA smet!! MORRRRRR!!
Jaja, tänkte jag, det blir säkert bra! Grejen var bara att formarna höll inte formen, när denna något lösa smet mer eller mindre rann ner....... Ja, ni fattar ju själva! Efter 20 minuter i ugnen ser de nu ut som rosa små tefat som krockat några gånger på vägen och blivit kantiga lite här och var! Jag syftar då på att jag fick bryta bort de från varandra... Det blir helt enkelt INTE muffins imorgon kl 11.
Efter detta deprimerade muffins/tefats bak skulle jag såklart städa lite efter mig. Och vad händer nu då?! Jo, när jag ska lyfta upp mjöl burken i skafferiet tappar jag taget, den kommer tillbaka och landar mitt på näsbenet och mjölet öser ut över hela mig.. Vid det här laget är jag ganska trött på SKITEN, rent ut sagt!
Idag tar jag helt enkelt med mig ett bra och lyckat träningspass! I morgon ska det tydligen ha utfärdats en klass1 varning för extremt mycket regn... TOPPEN målningsväder hörni! =) :P
Bilden är på mig och Faran när vi var i Sthlm v. 28, det var sommarens hittills bästa vecka!! :D

Var är jag?
Just nu är allt lite jobbigt! Idag fick jag något slags utbrott, jag blev riktigt pip arg!!! Det liksom sprängde i huvudet... Ist för att samla mig, som jag brukar, och fundera över orsaken till varför jag vad så pip arg blev jag GALEN!
Den där gamla vanliga "kom-igen-så-kör-vi-Sara" känns stulen och bortblåst, avlägsen och svåråtkommlig! Allt känns hopplöst! Det dumma är att om jag tänker efter väldigt noga, lever jag ett himla bra liv! Har haft två underbara dagar i Skärhamn på Tjörn, åkt båt, fiskat och bara haft det bra i solen.. ..mina prinsar har flyttat hem och jag har 20m ut till dem när jag känner för det på dygnet.. ..jag blir påmind om att jag ska njuta av livet "så länge jag är ung" och gör det så gott jag kan just nu........ Listan är lång!
VAD är det då som tynger en tjej som nyss fyllt futtiga 17 år och lever livet mitt i somarn!?!?
Nu ska jag vara ärlig mot mig själv och försöka reda ut det här!
1. Det är en massa kvar på stallet som jag vill ha klart innan jag börjar skolan.
2. Det går för tillfället ganska dåligt med ridningen... det känns som om jag står still och stampar och i vissa fall tom tappar en del.
3. Idag insåg jag att det vara är 17 dagar kvar på sommarlovet och för första gången i mitt liv känner jag mig NOLL inspirerad att starta den där hektiska vardagen igen; Kl ringer 5.30, äta, hästarna, duscha, cykla till bussen, skolan, mörkt ute, hem med bussen, cykla hem, ännu mörkare, det börjar regna, äta, ut till stallet vid 17, rida, mocka, in och plugga stoll för att jag har prov dagen därpå och är totalt oförberedd, äta igen, sova kl22.........
4. Jag har dåligt samvete för min allra äldsta pärla, han är mitt allt och får bara stå där i boxen och se på när jag yrar omkring.. Jag har sagt det så många gånger och säger det igen; utan Bentho hade jag inte varit den jag är idag!
5. Jag har dåligt samvete för mina vänner, som jag inte ens hinner med på sommarlovet!
Och sist men inte minst! 6. Det som jag trodde skulle bli min räddning har nog skitit sig totalt... Jag hoppas fortfarande på det bästa, men det känns som om jag har sumpat det här också. Jag vet att det är när man minst anar eller vill det, som någon kommer att stå där med armarna öppna och med flaggan i topp... Jag vet också att ju mer jag går här och väntar på det ödet, desto längre tid kommer det att ta! Men jag kan bara inte låta bli att tänka tanken att ha någon vid min sida även när det blåser motvind, någon som man blir glad av att prata med och någon som man blir varm av att bara se på!
Jag minns för knappt ett år sedan.... SHIT vad tiden går... Jadu Sara, det var tider det! Om ännu ett år komer jag sitta här och säga: "Varför tog du inte tillvara på tiden då du satt och grubblade över hur bra livet kunde varit, ist för att njuta av det som det var?"
Ett ngt deprimerat inlägg idag, men jag känner mig alltid lite mer smlad när jag har diskuterat med mig själv... haha! ..som någon sa en gång: SuperSnällaSilverSara i Bolibompa blev -> SuperSekreterarenStudSara