LängeSedan
Jah, nu har det gått drygt en månad igen.. Det är ju så typiskt! Som vanligt har det hunnit hända en massa; jag har åkt av en häst och blivit trampad ordentligt i knäväcket, Faran har skrittats under nästan hela tiden, jag har haft finbesök i form av min bästa Stephanie och vännerna från hemma <3... Framförallt har jag och Karin hunnit skratta en massa!! :D - Det är det allra allra bästa här! All underbar humor! Karin tror att jag inte kommer bli normal förrän jag flyttar härifrån! Själv hoppas jag att den här tiden kommer prägla hela mitt liv! Tänk så länge jag kommer leva då!! ;)
.
Hur som helst är allt tyvärr väldigt rörigt just nu, trampet i knäväcket har resulterat i att mitt knä, kort sagt, inte riktigt är vad det borde.. Det går väldigt bra sålänge jag inte belastar särskiljt mycket, det går som tur är ganska bra att rida, men när jag jobbar på som vanligt svullnar det upp och gör ont. Just nu väntar jag på en remiss till ortopeden, men det verkar ju dröja!? Det lutar tyvärr åt att jag kommer behöva åka hem och rehabilitera knäet. Känns så fantastiskt surt nu när jag ska ha igång Faran igen och han känns så fräsch! Vi får väl helt enkelt se hur det blir.. Försöker fokusera på det positiva runt mig just nu, det kunde väl varit värre. :)
.
Måste bara dela med mig av en av gårdagens bästa stunder, det finns många att välja på.. ;) För att det hela ska få någon innebörd krävs det lite bakgrund! :) - jag och Karin känner mycket intressant, smart och rolig kvinna vid namn Wiwi. ;) Hon har mycket skoj saker för sig och underhåller vår vardag med roliga påhitt mest hela tiden, även fast hon större tiden är bosatt i Spanien! :) hur som helst gjorde en gång Wiwi misstaget att ta förgivet, när hon träffade på en mörk, lång man, att denne pratade engelska OCH var intresserad av basket - för SÅ MÅSTE det ju vara!! :D Hon öppnade helt enkelt mycket självsäkert och frågade "What do you think about basketball!?" utan någon som helst grund! Hahahaha!
.
Detta har såklart bidragit till att jag och Karin tänker på det där och börjar asgarva när vi ser en svart man (inte så bra...) ;) Just detta inträffade igår när vi satt och åt lunch! In i caféet kommer en lång, mörk man, Karin viskar "What do you think about basketball?" och vi börjar tokskratta!
. .
Over and out - here I am in Stockholm!
