Ich bin nass!
Okej, det regnar, igen.... Och jag lyckas alltid bli så himla blöt!!!
Igår insåg jag hur mycket smidigare min vardag hade varit om jag hade haft en liten rosa bricka; med ett kort på mig, mitt personnummer och namn, samt två bokstäver (BE). Eller, vid närmare eftertanke hade jag nog nöjt mig med ett (B) till att börja med! Tänk att bara kunna göra iordning hästen, packa in grejorna, lasta, hoppa in i bilen, starta och dra dit man ville! -Ridhuset, i detta fallet.. Jag hade inte behövt bry mig om att tjata på päronen eller få systrarna att inse "att det är viktigt att träna om man ska bli bra....." Jag hade heller inte fattat hur mycket tid och ork det tar att försöka bli ngt vettigt inom den här sporten, när jag var 5år och red barbacka på ängen nedanför stallet medans jag skrattade så att jag kiknade när Elliot bockade lite gulligt... Jag hade heller inte fattat hur mycket man måste offra av ett tonårsliv, av kul saker som händer runt omkring, för att träna eller tävla, när det finns ett litet andrum från skolans inferno av plugg..
MEN!!! Nu är det som så att jag tycker att jag har gjort rätt!
Jag låg vaken i natt och funderade på hur mitt liv skulle sett ut om jag inte hade åkt till Bollebygd den där september morgonen 2002 och provridit mitt livs ponny, eller träffat min blivande idol och ponnyns ägare, och blivit helt frälst i dressyr...
Först funderade jag på vad jag hade gjort i stället, sedan funderade jag på hur jag hade varit som människa och efter en stund insåg jag att; det är nog meningen trots allt! Det här är min grej, jag gillar det liksom!
Nu jäklar! Jag känner mig mer taggad än någonsin, det är bara att ligga i lite hårdare Sara! Det ska gå!
För att inte tappa tråden totalt är det bara körkortet som fattas! DÅ kommer nästa fråga! Varför strävar man alltid efter något som inte finns eller ska komma, ist för att leva lite mer i nuet och fundera över vad man har!? Jag ska fundera på vad man kan göra åt saken! :P
Sist men inte minst måste jag ge mig själv en eloge! De sista veckorna har jag varit väldigt ekonomisk!! Förra veckan fixade jag ju de omtalade gummimattorna, jag vill bara tillägga att det hade kostat 24 000:- att köpa nya till stallet.. ..det enda som krävdes var en kontakt, en telefonkatalog, en telefon, en bil, ett körkort (:P haha) en hästtransport och vipps så var man i Skene Skog! Sen kommer ju den läskiga biten, när skiten skulle högtryckstvättas, men det är smällar man får ta. Gratis är gott!
Igår var jag bara tvungen att göra något åt spån/strö situationen här hemma.. Det krävdes ungefär samma redskap som ovan och vipps så var man på Slättholmens Såg! ÖSA ÖSA ÖSA!! Om jag säger att man får 10 säckar sågspån för samma pris som en hemkörd spånbal från Danmark, förstår ni att det var värt arbetet!!!
BRA JOBBAT SARA! =)
Jag har också insett att min blogg numera endast består av inlägg där jag analyserar min vardag i stallet eller andra bekymmer. Det känns som om jag egentligen skulle kunna ha en dagbok här hemma och srkiva sånt i, så att det kunde bli lite roligare inlägg här ist.. Jag ska försöka bättra mig på den fronten!
Imorgon börjar skolan och det känns ändå ganska bra!! Nya och gamla människor! Det bästa kommer helt klart bli Stephanie, hon är mitt energilager när mitt tar slut!!
Kramar <3
Igår insåg jag hur mycket smidigare min vardag hade varit om jag hade haft en liten rosa bricka; med ett kort på mig, mitt personnummer och namn, samt två bokstäver (BE). Eller, vid närmare eftertanke hade jag nog nöjt mig med ett (B) till att börja med! Tänk att bara kunna göra iordning hästen, packa in grejorna, lasta, hoppa in i bilen, starta och dra dit man ville! -Ridhuset, i detta fallet.. Jag hade inte behövt bry mig om att tjata på päronen eller få systrarna att inse "att det är viktigt att träna om man ska bli bra....." Jag hade heller inte fattat hur mycket tid och ork det tar att försöka bli ngt vettigt inom den här sporten, när jag var 5år och red barbacka på ängen nedanför stallet medans jag skrattade så att jag kiknade när Elliot bockade lite gulligt... Jag hade heller inte fattat hur mycket man måste offra av ett tonårsliv, av kul saker som händer runt omkring, för att träna eller tävla, när det finns ett litet andrum från skolans inferno av plugg..
MEN!!! Nu är det som så att jag tycker att jag har gjort rätt!
Jag låg vaken i natt och funderade på hur mitt liv skulle sett ut om jag inte hade åkt till Bollebygd den där september morgonen 2002 och provridit mitt livs ponny, eller träffat min blivande idol och ponnyns ägare, och blivit helt frälst i dressyr...
Först funderade jag på vad jag hade gjort i stället, sedan funderade jag på hur jag hade varit som människa och efter en stund insåg jag att; det är nog meningen trots allt! Det här är min grej, jag gillar det liksom!
Nu jäklar! Jag känner mig mer taggad än någonsin, det är bara att ligga i lite hårdare Sara! Det ska gå!
För att inte tappa tråden totalt är det bara körkortet som fattas! DÅ kommer nästa fråga! Varför strävar man alltid efter något som inte finns eller ska komma, ist för att leva lite mer i nuet och fundera över vad man har!? Jag ska fundera på vad man kan göra åt saken! :P
Sist men inte minst måste jag ge mig själv en eloge! De sista veckorna har jag varit väldigt ekonomisk!! Förra veckan fixade jag ju de omtalade gummimattorna, jag vill bara tillägga att det hade kostat 24 000:- att köpa nya till stallet.. ..det enda som krävdes var en kontakt, en telefonkatalog, en telefon, en bil, ett körkort (:P haha) en hästtransport och vipps så var man i Skene Skog! Sen kommer ju den läskiga biten, när skiten skulle högtryckstvättas, men det är smällar man får ta. Gratis är gott!
Igår var jag bara tvungen att göra något åt spån/strö situationen här hemma.. Det krävdes ungefär samma redskap som ovan och vipps så var man på Slättholmens Såg! ÖSA ÖSA ÖSA!! Om jag säger att man får 10 säckar sågspån för samma pris som en hemkörd spånbal från Danmark, förstår ni att det var värt arbetet!!!
BRA JOBBAT SARA! =)
Jag har också insett att min blogg numera endast består av inlägg där jag analyserar min vardag i stallet eller andra bekymmer. Det känns som om jag egentligen skulle kunna ha en dagbok här hemma och srkiva sånt i, så att det kunde bli lite roligare inlägg här ist.. Jag ska försöka bättra mig på den fronten!
Imorgon börjar skolan och det känns ändå ganska bra!! Nya och gamla människor! Det bästa kommer helt klart bli Stephanie, hon är mitt energilager när mitt tar slut!!
Kramar <3
Kommentarer
Trackback
